Vår vision

”Vi vill vara en öppen, trovärdig och omsorgsfull församling

som är engagerad i att fördjupa och förmedla kristen tro.”

 

Följande fem ledord kännetecknar det vi vill med Stora Mellösa Baptistförsamling:

Gudsmötet, Gemenskapen, Gåvorna, Gensvaret och Givandet.

Gudsmötet

Församlingens största och viktigaste uppgift är att ära Gud. Detta är vår kallelse i allt, oberoende av vilka vi är eller vad vi gör, oavsett om det är söndag förmiddag eller måndag morgon.

I centrum för församlingens gemensamma gudsmöte står gudstjänsten. Den föregås av Guds tjänst för oss, dvs. Guds verk genom Jesus Kristus i den heliga Andens närvaro och kraft. När vi möts för att fira gudstjänst gör vi det därför som ett gensvar på vem Gud är och vad Gud gjort för oss. Gud uppenbarar sin vilja främst genom sitt ord, men möter oss även genom tillbedjan, nattvard, dop, förbön, sång, delgivning mm. Vi vill att gudstjänsten ska vara ett levande möte med Guds nåd och kärlek, vilket ger oss motivation, mod och kraft till att överlåta oss till Guds vilja och ledning i vardagen.[1]

Gemenskapen

Grundläggande för vår förståelse av kristen tro är att den handlar om upprättade och försonade relationer – med Gud och varandra. Därför vill vi att vår församlingsgemenskap ska präglas av värme, öppenhet och delaktighet, en plats där alla kan bli sedda och känna sig hemma. Vår önskan är att vi som församling ska vara ett stöd för människor på olika sätt, särskilt när livet inte blir som vi tänkt oss.

I en församling är det svårt att lära känna alla. Vi ser därför den mindre gruppen, hemgruppen, som lika viktig och nödvändig som den större gudstjänstgemenskapen. I en mindre grupp kan vi lära känna varandra; där kan vi dela våra behov och vår brustenhet, visa omsorg och hjälpa varandra att leva trovärdigt. Där kan vi också växa i tron och ta ansvar för varandra. Till den lilla gruppen kan det också vara lättare att ta med sig människor som är intresserade av att veta mer om kristen tro.[2]

Gåvorna

Allt vi är och har är en gåva från Gud. Vi har alla olika förutsättningar och egenskaper och Gud utrustar oss genom sin Ande med olika gåvor för att vi tillsammans ska kunna tjäna varandra och gestalta Kristus i världen. En del gåvor får utrymme i gudstjänsten, andra gåvor ryms i andra sammanhang, men alla behövs och är lika viktiga för att församlingen ska kunna fungera.

Vi vill se en mångfald av gåvor i församlingen och motverka en passiv konsumtionskultur genom att alla har en uppgift i församlingen. Vi vill söka Guds tilltal och uppmuntra bruket av Andens gåvor i form av profetiskt tilltal, bön om helande och befrielse.[3]

Gensvaret

Vi gensvarar på mötet med Guds nåd och kärlek genom att ställa våra liv till Guds förfogande. Det stora gensvaret handlar om det uppdrag som Gud gett oss att tillsammans vara ett vittnesbörd om Guds nåd och kärlek genom Jesus Kristus och bygga förtroendefulla relationer till människor som ännu inte delar den kristna tron.

Vår övertygelse är att Gud har uppenbarat sig för oss genom Jesus Kristus och att Jesus Kristus därför är vägen till Gud. Vi vill tillsammans med de andra kyrkorna i Östernärke vara ett vittnesbörd om Guds närvaro i vår bygd. Vi vill aktivt medverka till att Jesus blir känd, trodd, älskad och efterföljd över hela världen.[4]

Givandet

Allt i det kristna livet utgår från det Gud gett och ger till oss. Därför ger vi som gåva det vi fått som gåva. Våra liv, vår tid och våra ägodelar står ytterst till Guds förfogande. Ett kristet liv är ett liv i tjänst för Gud och för varandra. Vi kan inte bli mer lika Gud än när vi visar barmhärtighet och omsorg och delar med oss av det vi har fått.

Vi vill uppmuntra till ett generöst och regelbundet givande så att vi tillsammans kan fullfölja församlingens ekonomiska åtaganden. Vi vill även uppmuntra till ett hållbart och trovärdigt liv i allt, inte minst i frågor som berör relationer, människovärde, rättvisa, ekonomi, fred och miljö.[5]


[1] 1 Kor 10:31; Rom 12:1; Heb 13:15.

[2] Apg 2:46; 1 Kor 12:13; Kol 3:12–17.

[3] 1 Pet 4:10–11; Rom 12:3–8; 1 Kor 12:4–11.

[4] Matt 28:18–20.

[5] Gal 6:2, 10; 2 Kor 8:1–9:15.